Min mormors pappa Werner hade ett stort växthus
i Uppsala där han sålde grönsaker på Vaksala torg.
Undra vad han skulle säga om mina växthus.
Mikrofonstativen,farsans gåstavar och
morsans gamla sopkvartar räcker inte som
stöd vilket i och för sig var väntat.
Endå så står man här som ett fån och plantorna
viker sig av tyngden från alla tomatklasar.
Men kul är det att se det man lyckats med
när man väl gör det.
Nu blir mamma och syrran glad och jag
ska planera ännu "noggrannare" till nästa år.
Sparrisen jag satte i Januari frodas.
Bara två år kvar tills skörd .
Och mina fina skockor.
Sex stycken har växt till sig,får välja
mina utvalda väl ifall det inte blir fler.
I hönshuset fick jag tips om hampaströ,
tidigare har det varit halm på golvet men
det här är verkligen toppen.
Sen lägger jag ut ströet i nån komposthög
har några experiment igång.
Idag har jag köpt en ny värmepicka som har
olika skaft man kan ha på för att rikta värmen.
Några innefönster har jag såklart pajat så
jag är rätt så nervig över detta monument.
Känns som om det aldrig blir klart,
men det måste göras så jag inte fryser som
förra vintern.
Sen om det här är kitt eller någon egenkomponerad
gegga kan jag inte svara på eller minnas att jag gjort.
Men den undre delen verkar jag i någon slags
förvirring för flera år sedan dragit på
silikon på gammalt kitt under vilket nu är omöjligt
att få bort utan att fönstret åker med.
Så vad sjutton gör man.
Nu är jag iallafall någorlunda medveten
om vad jag gör.
Än så länge.